förvirrad och samtidigt inte.

Jag har länge funderat vad Du vill med dina ord.

Jag har som ni säkert INTE vet, slutat festa på skolan. För efter varje fest är jag så ledsen o besviken att jag aldrig vet vart jag ska ta vägen.

90% av festerna slutar med att Du säger nått, jag vet inte om det är att du är svartsjuk, avundsjuk eller bara missunsam. Jag vet i fan, jag har alltid beundrat dig för din styrka. Men jag har slutat med det, nått är det som lyser igenom fasaden. Och inte är det ett sken av nått vackert.

Jag kanske är den enda som känner av det, men jag vet inte vad jag ska tro.

Jag tycker ju om dig så mycket som vän, du betyder så mycket men jag vet inte vad jag ska säga.

Är du rädd att jag ska ta nått från dig? Ja lovar jag gör det inte, jag accepterar det ni har men du får inte komma imellan igen. För jag älskar honom.

Det kanske bara är en känsla, jag vet inte. I så fall ber jag om ursäkt, men då får du sluta säga sådär.

Förövrigt är jag på öland just nu, suger.

Jag älskar dig david