Återfall.

Jag saknar dig, jag saknar hur du höll mig, hur du bar mig och hur du såg på mig som det bästa som fanns. 

Jag har återfall, jag saknar att få säga vi. Jag saknar att få vakna upp på morgonen av att du skulle till lagårn men drog ut på det för att få ligga kvar lite längre. Hur du somnade med din arm slingrad runt mig och få känna dina kyssar på min rygg när jag vänt mig om för att somna.

Jag vet att det aldrig kommer bli vi igen, men jag önskar och gör det otroligt mycket idag.

Life goes on men vafan, det är jävligt hårt när man tycker om någon och försöker tränga undan de känslorna med plugg, li och fest. Hur hårt man än försöker få det undanröjt så sopar man det under mattan (och det som göms i snö kommer fram i tö och nu är det vårdstäd.)

Li har börjat få tillbaka thorsson och då blir allt ännu tydligare, jag är så glad för henne ska ni veta så det är inte det, men jag önskar att jag var lika underbar så han vill ta mig tillbaka.

Ibland känns det som om man inte riktigt duger till och det suger.

Men imorgon ska jag till Lkpg och glo på student bal, robyn tar ju studenten nu :D

Skoj! Ska träffa nikki med, inte så dumt.

Praktik två veckor med så fantastiskt skönt att komma ifrån och bara umgås med min lovely farmor (y)

Suck.

Over and out and be happy and don't worry!