Nu är det slut, samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt och jag kan knappt se han utan att behöva anstränga mig nämnvärt för att inte göra bort mig.
Men samtidigt ser jag att han mår bättre, och det är vad jag vill även fast att det är jobbigt och även fast jag vill få han att må bra så spelar det ingen roll. Jag är inte hon.
Han sa att det inte var nån annan, men det är det. Och jag vet vem.
Jag vet att det inte är henne jag ska vara arg på och känna svartsjuka men jag kan inte råför det helt enkelt.
Men men nu tar jag en dag i taget, det är jobbigt som det är.
Man hoppar och hoppas att man kan flyga
för annars faller man som en sten
och undrar hela vägen ner
"varför i helvete man skulle hoppa för"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar